Direktlänk till inlägg 7 mars 2011
Har just sett klart på en unge i minuten och jag började väl gråta nästan direkt. Det är så mycket känslor i en förlossning och alla minnen kom tillbaka från när Lizette kom till världen.
Jag minns det som igår hur jag/vi hade kämpat i ca 12 timmar på förlossningen (nästan 1dygn hemma med jobbiga värkar innan) Och det beslutades att det skulle bli akut snitt för att Lizen hade en svullnad på huvudet som gjorde att jag inte kunde öppna mig mer än ca 5-6cm. Först kände jag sån stor lättnad för jag var så trött då jag inte hade sovit en hel natt på flera veckor. Värkarna var hanterbara trots att dom så klart var jobbiga! Men värken i min rygg var nog det värsta. Så jag kände lättnad att det äntligen skulle ta slut och att vi äntligen skulle få vårat efterlängtade barn!
Men sen när allt sjönk in och sambon fick sina gröna "fina" kirug kläder som han var tvungen att ha på sig så insåg jag att OJ jag ska faktiskt göra en stor operation som det faktiskt är. Och med en operation finns det ju alltid risker. Nu var det ju inte ur akut snitt så jag skulle ju få vara vaken under snittet som tur var.
Väl inne i operationsrummet så försökte dom ge mig bedövning som inte funkade, så till slut fick dom ta en starkare variant som funka. Efter det så låg jag och skakade hela tiden och frös. Minns att jag var så hungrig och jag har ett svagt minne av att jag sa att jag var sugen på kebab pizza. Haha jag som inte ens är så förtjust i kebab!
Hela ingreppet gick relativt fort och Lizette började skrika redan innan dom hade fått ut henne ur livmodern (vilket dom aldrig hade vart med om tidigare sa dom) Måste vara en arg liten bebis med humör sa ena sköterskan. haha jo nog var det så alltid:)
Och så fort jag hörde det första skriket så rann tårarna på mina kinder. Det var sån lycka att allt äntligen var över och att vi äntligen hade fått våran lilla bebis som verkade må bra. Det visade sig att det var en liten flicka och dom la henne på mitt bröst direkt efter dom hade plockat ut henne.
Jag minns det som igår när du kom till oss som en ängel från ovan. Du var det finaste vi sett och du gjorde oss till en liten familj. Vi älskar dig över allt annat på denna jord.
Efter en stund på mammas bröst så tog dom med sig Lizette till undersökningsrummet och Christian följde med ut. Jag minns att det kändes som en hel evighet innan dom kom in i operations salen igen.
Oj det var inte meningen att skriva värsta förlossningsberättelsen nu, det jag ville komma fram till var att när jag såg på en unge i minuten och det blev urakut snitt för den ena kvinnan som födde så kunde jag koppla rädslan hos dom. Fast jag kan aldrig ens föreställa mig den rädslan man måste känna när allt går så fort och man får inte ha med sig sin partner vid ett av ens största ögonblick i livet.
Den stackars pappan blev ju så chockad, fy så synd jag tyckte om honom!
Men som tur var så slutade ju allt lyckligt:)
Såg ni programmet ikväll? Är ni lika känsliga som mig när det kommer till förlossnings program?
Hej. Hoppas allt är bra med er, här är det bara fint. Dock så har jag drabbats av en enorm bloggtorka. Känns som att jag hellre njuter av det fina vädret som vi har nu än att sitta vid datorn. Kanske slänger in lite bilder senare ikväll,men jag...
Vi har haft en fin dag, pappa och hans sambo kom vid tolv snåret och stannade tills efter fyra. Vi fikade lite och Lizen fick paket ett par sandaler och en lite pall som hon kan stå på inne i badrummet. Efter vi fikat klart så gick vi till lekparken...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | |||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|