Förlåt för kass bloggning,men jag har dom sista dagarna eller sista veckan kännt mig så orkeslös och trött konstant.

Vet inte vad det kan bero på? Om det kanske är så att jag är inne i en liten depp period? Har märkt att jag blir lätt nedstämd inför julen, på ett sätt älskar jag julen och det är så kul för Lizen att uppleva allt som hör julen till.

Men samtidigt så känner jag mig alltid så stressad inför julen,alla klappar som ska köpas,allt som ska förberedas,alla man ska träffa. (min mamma bor i Sala & min ena bror också,men andra  bror bor i Uppsala,min mormor & morfar bor i Västerås. Min pappa & hans sambo i Kungälv,min farmor & farfar i Värmland. Christians mamma bor på Tjörn,hans bror med familj i Trollhättan & hans syster med familj i Stenungsund)

Som sagt det är några familjemedlemmar som det ska klaffa med!

Men som det ser ut nu så kommer vi fira själva julafton hos min pappa & hans sambo i Kungälv min farmor & farfar kommer vara där. Så smidigast så får man alla dom samlade.

Juldagen kommer vi bara vara hemma & mysa själva

Annandagen ska vi försöka samla ihop sambons familj på ett & samma ställe.

Sen är det min familj kvar på mammas sida & det är ju ca 40mil att åka. Ingen av oss har körkort så det blir ju först buss in till Gbg & sen tåg till Västerås & sen tåg igen till Sala om nu ingen hämtar oss i V-ås.

Och även om jag inte vill annat än att åka & fira ihop med min mamma,bröder & alla andra så vet jag vilken julstress det är med tåg. Och att sätta en 1,5åring på ett fullproppat tåg med antagligen en herrans massa förseningar känns inte sådär jätte frestande med tanke på att resan tar ca 6 timmar för att vara framme i Sala.

Så tror att jag känner mig lite deppig för jag får så dåligt samvete för att vi antagligen inte kommer kunna åka till Sala förns efter nyår (alltså år 2011) Det känns som en evighet tills dess! Har inte vart i Sala sen i sommras & jag saknar dom varenda dag. Gör så ont i hjärtat att jag inte kan få träffa min kära mamma som jag vill.

Önskar att jag hade alla mina nära & kära i närheten så allt inte vore så komplicerat.

Jaja känner mig helt enkelt lite nere & orkeslös. Så jag försöker lägga allt fokus på min älskade dotter ist. Bloggen kanske blir lite lidande,men hoppas ni förstår.

Bloggen är ju ändå relativt ny så har ju inte hunnit få så jätte många läsare än. Och sen tar det ju ett tag innan man kommer in i bloggandet ordentligt.

Ne nu ska jag gå & busa lite med min sessa, Hon är min medicin & själet till att jag faktiskt orkar kliva upp ur sängen nu när jag mår som jag gör  

Hoppas ni mår bra & har det bra i snökaoset.

Kram