Men vad är det som sker???

Igår hade jag min skinnjacka på mig & mina nya solglasögon & njöt av solen som värmde. 

Iadg är det för helvete snöstorm mer eller mindre!!!

Jag trodde vi var klara med den här förbaskade vintern?

Usch så sur jag blir

Herregud vilken dag det vart!

Idag när jag gick och hämtade Lizette så möttes jag av ena fröken i dörren som säger att hon precis hll på att ringa mig. Hjälp vad är det nu då tänkte jag? Hon sa att Lizen har ramlat & slagit sig, men hon är okey. Det blöder en del vid ögot & hon tyckte att vi borde gå direkt till vårdcentralen.

Tog ett djupt andetag för att gå in till lekrummet där hon satt i soffan ( sa till mig själv inombords att håll dig lugn så går allt bra!)

Och där satt hon min älskade lilla tjej helt blodig & svullen vid ögat, hon skrek inte eller grät inte utan hon bara satt där i soffan med sin napp & nalle puh & såg ömklig ut. Mitt hjärta höll på att brista & jag ville bara slita upp henne för att rusa till vårdcentralen. 

Men tänkte att det skulle knappast göra det bättre för henne. så jag satte mig lungt & stilla brevid min sessa & pussade på henne & försökte se hur ögat såg ut.

Nog såg det otäckt ut med allt blod & svullnad, men som jag kunde se så var det inget akut så att jag behövde slita upp henne & springa direkt som jag tänkte först.

Så jag satt & pratade lite med Lizette lugnt & stilla (dels för att lugna det kaos jag kände inombords) Hitills hade jag lyckats hålla tårarna borta. Men så kom det en annan mamma som skulle hämta sitt barn som vart jätte rädd när hon såg Lizens öga & vart gråtfärdig & sa ojoj det där ser inte bra ut m.m

Och det var väl det sista jag behövde höra då eftersom jag redan var på gränsen att börja gråta. Jag ville hålla mig lugn & sansad vid Lizen så inte hon skulle bli ledsen eller upprörd. Men efter det var det kört & jag började gråta, sen ringde jag sambon & berättade kortfattat vad som hänt & sa att han var tvungen att komma så vi kunde gå till vårdcentralen.

När han kom så klädde vi på Lizen & sen gick vi direkt till vårdcentralen. Väl där gick allt snabbt & vi fick träffa en sköterska nästan direkt. Det visade sig att det "bara" var ett litet litet jack i ögonlocket väldigt ytligt.Så det behövdes varken sys eller tejpas som tur var.

Men vi ska tillbaka på fredag & få träffa en läkare för att vara på den säkra sidan, då borde svullnaden gått ner lite & läkaren kan se om vageln som hon har på samma öga blivit påverkad.

   Älskade lilla olycks fågel  

Semlorna var slut så då åt vi lite tårta ist. och klart att fröken ska få en egen tårtbit efter denna jobbiga dag!

Här ser man ganska bra hur hennes stackars öga ser ut:(

   Mummsigt med tårta tyckte Lizette:)

Vill bara poängtera att jag absolut INTE lägger skulden på förskolan för Lizens lilla olycka. Det kunde lika gärna ha hänt här hemma då vi vet hur snabb fröken är när det gäller bus. På dagis får man inte leka med leksaker i trappan då det kan hända en olycka. MEN alla föräldrar vet ju att barn gör inte alltid som man säger.

Vi är bara glada att allt gick så pass bra som det faktiskt gjorde:) Och lillan verkar inte direkt må dåligt efter den lilla olyckan heller. Hon har härjat på som vanligt:)

Har just sett klart på en unge i minuten och jag började väl gråta nästan direkt. Det är så mycket känslor i en förlossning och alla minnen kom tillbaka från när Lizette kom till världen.

Jag minns det som igår hur jag/vi hade kämpat i ca 12 timmar på förlossningen (nästan 1dygn hemma med jobbiga värkar innan) Och det beslutades att det skulle bli akut snitt för att Lizen hade en svullnad på huvudet som gjorde att jag inte kunde öppna mig mer än ca 5-6cm. Först kände jag sån stor lättnad för jag var så trött då jag inte hade sovit en hel natt på flera veckor. Värkarna var hanterbara trots att dom så klart var jobbiga! Men värken i min rygg var nog det värsta. Så jag kände lättnad att det äntligen skulle ta slut och att vi äntligen skulle få vårat efterlängtade barn!

Men sen när allt sjönk in och sambon fick sina gröna "fina" kirug kläder som han var tvungen att ha på sig så insåg jag att OJ jag ska faktiskt göra en stor operation som det faktiskt är. Och med en operation finns det ju alltid risker. Nu var det ju inte ur akut snitt så jag skulle ju få vara vaken under snittet som tur var.

Väl inne i operationsrummet så försökte dom ge mig bedövning som inte funkade, så till slut fick dom ta en starkare variant som funka. Efter det så låg jag och skakade hela tiden och frös. Minns att jag var så hungrig och jag har ett svagt minne av att jag sa att jag var sugen på kebab pizza. Haha jag som inte ens är så förtjust i kebab!

Hela ingreppet gick relativt fort och Lizette började skrika redan innan dom hade fått ut henne ur livmodern (vilket dom aldrig hade vart med om tidigare sa dom) Måste vara en arg liten bebis med humör sa ena sköterskan. haha jo nog var det så alltid:)

Och så fort jag hörde det första skriket så rann tårarna på mina kinder. Det var sån lycka att allt äntligen var över och att vi äntligen hade fått våran lilla bebis som verkade må bra. Det visade sig att det var en liten flicka och dom la henne på mitt bröst direkt efter dom hade plockat ut henne.

   Jag minns det som igår när du kom till oss som en ängel från ovan. Du var det finaste vi sett och du gjorde oss till en liten familj. Vi älskar dig över allt annat på denna jord.

Efter en stund på mammas bröst så tog dom med sig Lizette till undersökningsrummet och Christian följde med ut. Jag minns att det kändes som en hel evighet innan dom kom in i operations salen igen. 

Oj det var inte meningen att skriva värsta förlossningsberättelsen nu, det jag ville komma fram till var att när jag såg på en unge i minuten och det blev urakut snitt för den ena kvinnan som födde så kunde jag koppla rädslan hos dom. Fast jag kan aldrig ens föreställa mig den rädslan man måste känna när allt går så fort och man får inte ha med sig sin partner vid ett av ens största ögonblick i livet.

Den stackars pappan blev ju så chockad, fy så synd jag tyckte om honom!

Men som tur var så slutade ju allt lyckligt:)

Såg ni programmet ikväll? Är ni lika känsliga som mig när det kommer till förlossnings program? 

Nu är lillan nattad och jag sitter i soffan & kollar på biggest loser, när det slutar byter jag över till kanal tre & tittar på top model som börjar då & när det slutar så byter jag över till fyran för att se premiären av en unge i minuten. 

Älskar såna här Tv kvällar då man får mysa ner sig i soffan, ser fram emot premiären av en unge i minuten. Jag älskar förlossnings serier & allt som har med graviditet,förlossning & små bebisar att göra. det är ju lite av ett utav mina drömyrken (Har fler drömyrken,men har inte bestämt mig än vilket jag ska satsa på i framtiden.)

Hej gott folk
Idag hämtade jag äntligen ut våra kläder från H&M. Är ett paket kvar som kommer i mitten av april om jag inte minns fel, idag var det mest kläder till mig. Så i nästa paket blir det mer till gubben & lillskruttan. 

Allt passade & jag känner mig nöjd & glad över köpen. Här kommer en del av det som kom idag.

   Det var två par jeans samma modell men ett par mörka & ett par ljusa. Endast 99kr styck. Det tycker jag är ett kap!

Sen var det B.la en ljusblå blus med tillhörande skärp till. Underbart material & lite transparant, nu hade jag bara en Bh under. Kommer nog ha ett tunnt linne under när jag har det, då jag inte känner mig helt bekväm med att man ser igenom allt. haha

Sen fick ju Lizette lite kläder med. Ett par jeans & en långärmad T-shirt, trosor,strumpor & en ny pyjamas. Fick bara knäppa två kort sen tröttnade hon på mig.

   Mor och dotter med nya kläder.

En T-shirt med text på. Med kärleksbudskap är ju aldrig fel. Dock är jag inte så jätte förtjust i att den är lite utsvängd vid sidorna. Kanske känns bättre när jag har ett par jeans till ist för ett par tights?

  

T-shirt

  T-shirt med John Lennon & hans Yoko Ono. Denna blev nog favoriten:)

Jag känner mig lite nykär i min älskling. Vill bara kramas & pussas med han mest hela tiden nu. Härlig känsla när man kan känna sig nykär efter ett par år,ett barn,dålig sömn,sjukdom & starka mediciner. Finns väl inget härligare än när man känner sig nykär. Är en mysig & pirrande känsla  

Nu verkar det väl ändå som att våren faktiskt är här på riktigt:)

Väntade med medicinerna ett tag och gick en liten sväng till affären. Kunde inte hålla mig inne när det var strålande solsken ute. Vågar ju inte gå ut när jag tagit min medicin då jag blir så yr & plötsligt trött.

 Var så underbart att bara få ha skinnjackan på sig och solglasögonen, då vet man att det är vår! Lizen slapp overallen idag & fick ha på sig ett par tunnare termosar & en jacka. Härligt för henne att kunna gå/springa utan en tjock overall som är i vägen.

Väl hemma så tog jag min medicin & nu börjar jag bli trött igen, så jag ska ligga & vila en stund.

Känns som att medicinen har gjort lite verkan för nu har jag inte så där ont så att jag bara vill gråta, nu gör det "bara" jätte ont om jag inte tar smärtstillande. Så jag kommer nog ta smärtstillande någon dag till tills det ger med sig lite till. Hostan är inte alls lika jobbig. Så nu börjar jag se ljuset i tunneln:)

Även om jag är trött & har ont så mår jag lite bättre än igår, vart som sagt lite för mycket...

Nej nu ska jag vila en stund här.

Hoppas ni haft en fin helg & att ni har lika härligt vårväder denna söndag.

Puss

Ibland går bara luften ur en när det blir för mycket. Idag är en sån dag!

Ringde min kära mamma tidigare och pratade av mig lite, var skönt att få gråta en skätt och få prata med min kära mamma.

Skriver mer när jag är lite gladare, kommer inte ut något vettigt nu ändå.

Ha en fin lördag.

Kram